Han vederkvicker min själ,
    han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
    ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord
    i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
    och låter min bägare flöda över.

Read full chapter